Kl. 05.00 gick starten för Vätternrundan. Dessförinnan hade både Erik och jag hunnit kränga Enervit-produkter hela fredagen och avslutat med att bevittna Sverige åka ut ur EM genom en klackspark. Trots sömnproblem lyckades vi komma upp på tårna lagom innan start och i samma hastighet som vi startade skulle vi sen också spurta i mål 8 timmar och 38 minuter senare. Vätternrundan är 300 km och i år vart vädret inte direkt till deltagarnas fördel. Många bröt, många fick bevittna olyckor och många kommer inte cykla nästa år. Erik och jag är riktigt nöjda med vår prestation och här följer en kort summering om varför.
 |
| Erik och Karl taggade på hotellet innan start (Å ja, packningen lämnades på hotellet) |
En legendarisk inledning i skitväder
Vi hittade tyvärr ingen alls att cykla med så vi bestämde oss för att växeldra, och snitta på 38 km/h, bara vi två så länge vi orkade. Riktigt jäkla skitväder med kallt å regn från ovan och under (hjulen som skvätter upp när man ligger bakom varandra) och det blåste dessutom lätt motvind. Erik hade lätt huvudvärk inledningsvis men bestämde sig för att inte klaga utan borrade helt enkelt bara på. Det är lätt att köra i 38 km/h när man är stark, men vi visste båda att vi inte skulle orka hålla på så här själva hela loppet. Lagom innan Gränna fick vi som tur var sällskap av en till snabbfotad herre som ville haka på oss istället för sin långsammare grupp. Vi kämpade och kämpade att växeldra i hårt tempo, men vi kom aldrig ikapp nån 37-38 km/h klunga.
Cykeltåget som kom ikapp, splittrades och försvann
Lite senare, mellan Gränna och Jönköping så kom istället ett snabbt
cyklist-tåg äntligen ikapp oss. De kallade sig TEAM Lindahl Sub 7:30 och
kom ursprungligen från Uppsala, men hade startat VR i Motala 5:10. De hade alltså bara tagit in 10 minuter på oss på 9! mil. Jösses va stark inledning vi hade, men gött ändå att dessa kom. För "jo
man tackar...här hakar vi gärna på"...å så la vi oss in i ledet å jäklar
va det gick fort utan att man behövde ta i mer än tidigare. Att cykla på
rulle i 42 km/h är lättare än att dra själv i 32 km/h, för er som vill
förstå skillnaden.Nåja, bra träning hade vi fått och tack vare
Enervit-produkter höll vi energinivån på rätt sida. Framme i Husqvarna vart dock TEAM Lindahl något uttänjt, pga en olyck som skett innan där en man låg och fick HLR av ambulanspersonal och 5 polisbilar spärrade av vägen. Alla passerande visades över till en cykelbana och fick så klart sänka hastigheten till några få km/h. I tillägg på detta kraschade en i TEAM Lindahl illa i en blöt rondell mitt framför oss och vi fick så av på takten igen och kunde därefter aldrig komma ikapp huvudklungan. Repet gick, men vi var ändå rätt många som kunde teama ihop i 37-38 km/h iaf.
Punkor
Några mil senare (precis vid Habo) fick tyvärr Erik punka och kort därefter även jag. Här tappade vi bevisligen 20 minuter totalt bara i punka-laga-tid i det kalla regniga vädret, men väl uppe på sadeln igen kunde vi dels få upp farten igen, men framförallt även temperaturen. Eftersom vi skulle köra så hårt hade vi varken tid å stå still, tappa kroppstemeperatur eller värdefull tid för den delen. Svinntid uppstår dock tyvärr när man efter fixad punka måste cykla själva och tvingas vänta in nästa snabba gäng.
 |
| Det syns här rätt tydligt när och hur länge vi drabbades av punka-stoppen. |
Den starka avslutningen
Som ni kan se på grafen ovan så går resten av loppet (efter punkorna) lite stabilare kring 35-37 km/h iaf. Avslutningen var riktigt go, för när huvudklungan (innehållandes c:a 100 pers) började sacka ihop så föreslog Erik att vi skulle spruta ifrån allihopa. Inte bara en kort spurt utan en 11 km långspurt. Det blev en fantastiskt go avslutning på Vätternrundan 2012 för tack vare spurten fick vi bekräftat att vi är otroligt starka fysiskt, att all GiroGbg-träning har gett oss spurtkapacitet utöver det normala och att vi faktiskt gillar att plåga oss själva genom att ligga på max. Vi rullade tillsammans i mål på 8:38 och gjorde en "high five" på det. Vilket träningspass.
Epilog
Statistiken talar sitt tydliga språk. Det var en tuff utmaning att genomföra årets Vätternrunda och hela 2250 personer tvingades bryta. Vi bevittnade många olyckor och kan konstatera att trafiken blir en fara då det blandas mycket trötta cyklister och otåliga bilister. Man får nämligen tyvärr inte stänga av vägarna från biltrafik, vilket kändes helt galet till och från under vårt lopp då vi trängdes som mest i fel körfält för att kunna passera långsammare cyklist-grupper. Nåja, det positiva överväger som vanligt det negativa. Både Erik och jag är strålande nöjda med vår prestation och på det sättet vi flög fram på två hjul i våra snygga Enervit-kläder! Nästa stora utmaning blir en rejäl triathlon i juli. Mer info kommer framöver! Stay tuned!
Resultat
Erik &
Karl
Länkar:
Karls Vättenrunda på Funbeat
Ride of Hope som slog nytt banrekord
Enervit Sverige - vår huvudsponsor
