Om att ligga på gränsen och gå över

Fortsätter på Karls tema, våra kvalitéer men har en liten annan approach till det, jag fokuserar på mig själv ;)

Min bästa kvalitet som triathlet är att jag älskar att utmana kroppen, när jag har ett tungt pass framför mig så bara njuter jag på något konstigt sätt. Knäppt? ja troligen men de är så jag funkar. Jag ska inte på något sätt påstå att jag tycker passet är kul under tiden, vill mer är gärna bara avbryta men målbilden av att klara det jobbiga passet hjälper mig.

Detta är väl förvisso en lite småvrickad inställning men som triathlet hjälper det en mycket när man ska mata tunga pass, ibland kan det dock gå lite över styr... om man inte är eftertänksam

Efter en mycket intensiv träningshelg hade jag hittat en lagom utmaning, två timmar på en spinningcykel på ett gym själv borde tära på psyket..

Sagt och gjort, kände mig som en urvriden trasa efteråt men mycket nöjd..

Tisdagen inleddes med traditionsenlig simning. Kroppen skrek dock efter vila och åttonde träningsdagen på raken ledde till ett pass med mest mjölksyra och kallsupar.

Jag är den nye Eric Moussambani...

Trots en mycket trött kropp så kände jag att lite till ska vi väl kunna mjölka ur kroppen innan den får återhämtning..

1,5 timmar senare i form av ett stenhårt stakpass med Karl och säsongens tre första vurpor på grund av trötthet skulle kroppen äntligen få sin vila...

Efter tvåvilodagar tillät jag mig ett simpass på sämsta möjliga tid. Fredag em i vecka 7, med influensatider och allt....

Tror ni inser vart jag vill komma. Jag ligger nu i 39 graders feber och bannar mig själv för min bästa kvalitet som triathlet, envisheten. Vill dock hävda att det inte var en sliten kropp som var huvudorsaken till min sjukdom, inte heller att det var vecka 7.

Istället är det två andra orsaker som lett till att jag blivit sjuk;

• Påfyllning av energi direkt efter pass.

Hur svårt kan det vara, jag vet att produkten är grym, varför då slarva under tunga pass. Världens bästa skidåkare för tillfället, Johan Olsson, hyllar tom R2:n på sin blogg. Han har gått från 38 sjukdagar till 3...

Misstag två;

• Sömn

Tränar man hårt så sover man mycket, punkt slut.

Hoppas jag har lärt mig något av det här en gång för alla, vasan närmar sig med stormsteg så straffet kan bli hårt den här gången...

...men i och med att jag är envis så ser jag utmaningen ;)

En superhelg i huvudstaden

Först lite kuriosa:

"Orienterande Dalmas" - Av: Kart-bosse

Som ung och blivande "Dalmas" får man främst lära sig två saker under sin uppväxt. Det första är att kör man inte Vasaloppet varje år (från det året man fyller 19) så är man vek och det andra är att rikets huvudstad är fullt av stressiga fjollor som fastnat där (på den plats man själv bör undvika att besöka) och att området följaktligen istället skall benämnas "Fjollträsk".

Så här med lite distans till denna uppväxt, kan jag konstatera att jag borde kunna klassas som vek (avstod start i Vasaloppet 2009 & 2010 pga sjukdom och lathet) och dessutom besöker detta Fjollträsk med jämna mellanrum. Nu senast förra helgen. Visst trivs jag bättre i Göteborg på framsidan, men nån äkta Dalmas som benämner huvudstaden som Fjollträsk är jag då verkligen inte (längre)...

Å tur är väl det för jösses vilken underbar "Bli snabbare" (triathlon)-helg jag fick uppleva nu senaste helgen den 11-12 februari i Stockholm! Värt varenda krona (2995 st)...

Konceptet för helgen var avancerat, men ändå enkelt. Bli snabbare triathlet på en helg!

Med 21 timmar effektivt lärande om triathlon och allt som hör därtill kan jag nöjt konstatera att detta läger var värt varenda krona. Jag har inte bara lärt mig simma, cykla och springa snabbare, utan även fått betydligt mer kunskap om vad som kommer krävas av mig på min väg mot mitt stora mål: Att genomföra en Ironman i Kalmar den 18:e augusti. Fick även förståelse för vikten av att gilla det man gör. Vad jag nu ska försöka gilla är alltså att simma, cykla och springa långt och länge i en följd. Så enkelt är det.

Bli Snabbare-helgens ledare:

Pontus Lindberg, regerande svensk mästare på ironmandistans, inspiratör och seniorcoach på TriathlonCoachen.se

Pål Török, huvudtränare i Stockholm City Triathlon, cykelteknikutbildare och seniorcoach på TriathlonCoachen.se.

Mikael Rosén, tidigare framgångsrik simmare, numera lika framgångsrik simtränare för vuxna på alla nivåer.

Fredrik Zillén, professionell löptränare som på heltid utbildar både proffs och amatörer via SpringSnabbare.se.

Marika Török, instruktör inom gruppträning (Nia, Bodybalance & funktionell styrka) samt yogalärare (Viryayoga) och dipl. Massör.

Bernhard, triathlon-tränare.

Här kan ni få se lite bilder från helgen som gick:

Riktigt bra tränare: Bernhard, Marika, Pontus, Pål och Fredrik!

Snapshot från löpskolning (armhållning här) med Fredrik Zillén, enligt hans KALAS-metod!

Videoanalys av löpstilar före och efter KALAS-metoden

Pål Török - En frontfigur av organisatörerna/ledarna under helgen

Dags för rörlighetsträning med Marika på Sportlife i Hammarby

MAX-test 8 min landsvägscykel, analys av benens kraftfördelning

Riktigt rolig teknisk utrustning gör testet och analysen bättre...& roligare

Simträning på lördagen i självaste nationalarenan: Eriksdalsbadet

Glad C-M (deltagare) fick även han hamna på bild (hans kamera)

Anrika centralbadet i Stockholm, platsen för söndagens morgonpass

Mikael Rosén, vår eminenta simtränare under söndagspasset!

Mikael håller full koll på oss såväl under, vid som över vattenytan.

Regerande SM-mästaren Pontus Lindberg och jag själv *nöjd*

Till bra träning hör bra mat. Under helglägret fick vi riktigt god sådan!

Analysprogram till datorn för cykeltestet. Vill också ha en sån hemma.

"Svettdroppar på tränande kropp." Konstverk från fotografen C-M

Tack för alla fina bilder C-M från Järnpöjkarna.se

Så nu är det bara att hitta glädjen i långvarig träning och inte minst hitta glädjen i alla tre momenten. Som motivations-utvecklingskurvan visat sig hittills så ska det nog inte det bli så svårt. Frågan är nu snarare om jag fastnat för triathlon för längre tid (än vad jag från början trodde att jag skulle göra). Från början var tanken på att genomföra en Ironman redan i höst en fientlig tanke. Nu har det nog snarare blivit så att jag älskar min fiende. Otroligt hur man kan ändra åsikt när man ger nånting en ärlig chans!

Stretchövning mot löparknä

Under helgen fick jag också nya fakta gällande min långvariga knäskada som jag dragits med sedan jag avbröt mitt andra maratonförsök i Frankfurt i början av november. Trolig diagnos efter det att flera experter passat på att undersöka mig i helgen är nu snarare ”löparknä”. Botemedlet är helt vanlig stretch (som Malin Ewerlöf visar här till höger) och lite andra övningar. Otroligt skönt att följderna av denna åkomma nu gick från en eventuell operation av trasig menisk till att lösas med upprepande triggerpunktsmassage med hjälp av t.ex. en tennisboll (under låret, liggandes på sidan).

Ytterligare en positiv uppdatering är att jag nu även lagt till intensitetsnivån på mina genomförda träningar som jag kontinuerligt för träningsdagbok över på Funbeat.se. På så sätt kan jag lättare analysera om jag kör eller kört för hårt i vissa perioder. Som det var fram tills för någon vecka sen så har jag under de senaste månaderna kört lite för mycket hårda pass och inte riktigt låtit kroppen få ”vila ut” ordentligt. Nu hade jag förvisso tur och kroppen har klarat av den intensiva och effektiva träningsdosen, men risken finns ju alltid att man kör för hårt då man även successivt ökar på träningsmängden.

Efter helgens alla bravader kan jag sammanfatta min aktuella triathlet-status så här:

• Jag kan springa fort, men om jag lär mig KALAS-metoden kan det gå betydligt snabbare.
• Jag är stark i "cykelbenen", stabil i överkroppen när jag sitter på cykeln och snittar på 380W på 8 minuters MAX-test, men mitt rundtramp kan förbättras samt styrkan i vänsterbenet.
• Jag simmar likt ett W. Följaktligen har jag mycket att räta ut där..
• Min rörlighet benen är helt okej, men musklerna på överkroppen, och då främst skuldrorna, är väldigt stela! Här krävs det förbättring!

Stort tack till alla ledare och deltagare för en underbart lyckad helg!

Länkar:

Erbjudandet jag nappade på.

Programmet för helgen

Arrangörsklubben

Min träning (med träningsform, övningar, intensitet, tid, kommentarer m.m.) från "Bli snabbare"-helgen

På söndag nästa helg (den 4:e mars) står jag på startlinjen på Vasaloppet för 8:e gången och denna gången med startnummer: 3789. Tack vare en underbar helg i Stockholm kommer jag nu mer vältränad och motiverad än någonsin. Men först blir det start i seedningsloppet Skinnarloppet. Det ska för en gångs skull bli riktigt kul att åka ett seedningslopp, även om det väntas 0 grader snöfall, vilket självklart oroar då det gäller vallningen. Jag ska försöka så gott jag kan.

Skinnarloppet är en skidtävling i 45 km klassisk distans.

Gött i alla fall att man är den sportnörden man är. För träning är sannerligen genvägen till lycka!

Deltagarna i GoTri; "Så olika, men ändå så lika..."

Sida vid sida, men med olika personligheter. Detta gäller även för GoTri-deltagarna.

I vilken gren har någon en fördel?

Det är riktigt fascinerande hur jämna vi alla är och detta trots att vi är så olika och har så olika bakgrund. Triathlon, denna högst individuella sport, skapar möjligheter för att vara lite bättre i en gren och sen kanske hamna lite efter i någon annan. Just nu är det verkligen så för oss 5 deltagare också. Det är självklart svårt att gissa resultatet i Kalmar i augusti redan nu, men mycket tyder på att vi är väldigt jämna. Markus briljerar i simning, medan Christian är vassast i löpning. Jesper, Karl och Erik kan tänkas ha en liten fördel i cykelmomentet. Som ni märker är det jämnt och mycket talar även för att det kommer fortsätta vara så framöver.

Ett annat exempel på jämnhet, men ändå med totalt olika bakgrund är den senaste månadens träningssammanställning mellan Erik och Karl som kan följas på Funbeat. Under den senaste månaden kan man summera ihop antalet träningsminuter och då skiljer det endast en(!) minut de två deltagarna emellan:

Sammanställning mellan Erik & Karl från de senaste 30 dagarnas, helt individanpassade, träning

Nu ser vi alla fram emot nya träningar. Alla är skadefria och peppar varandra!

König Ludwig Lauf 2012

I helgen var jag (Karl) minsann nere på 70-års firande i södra Tyskland! Det var min käre far som var "jubilar" och som även bjudit ner min käre mor, min kära syster, min käraste Rachel och mig själv till Oberammergau, Bayern. Detta för att på plats i detta längdskid-paradis delta i årets König Ludwig Lauf, men även hinna njuta lite alla tillsammans.

Visa större karta

Oberammergau - en mysig liten by i södra Bayern

Vackra skidspår och vyer i Graswang-Tal (dalen)

Å njöt det gjorde vi! Men shit va kallt det var. På tävlingsmorgonen när vi vaknade stod termometern på -27 °C, men tack vare solens strålar skonades vi alla tusentals startande med c:a -20 °C vid starten. Sen kröp det lite upp och ner 2-3 grader under loppets gång, så det vart rejäla istappar i ögonvrån. Ryktas om 1 död och minst 80 köldskadade som fick uppsöka sjukhus för snabb behandling. För att klara av den stränga kylan körde jag med dubbla superunderställ, tävlingsdräkt, två "buffar", hela skidhanskar och en varm mössa. Denna utstyrsel i kombination med ett frenetiskt stakande medförde att jag höll en normal kroppstemperatur hela tävlingssträckan (50 km, se nedan).

Bansträckning och banprofil 2012 (gul/grön sträckning 2 varv)

Jag genomförde loppet med en bra inställning om att inte förta mig och rätt vad det var så var jag i mål. Placeringen blev en hedrande 190:e plats och i och med detta seedade med min tid (3:05) in i 3:e startledet på 2012 års Vasalopp. Jag har förvisso högre ambitioner än så i år och kommer därför försöka seeda upp mig i 2:a startledet på Skinnarloppet i Malung den 19:e februari, men helgens lopp gav ändå mersmak för både långlopp och hårdare träning nu framöver. Köpte faktiskt ett halvårskort på Fysiken (Chalmers sportanläggning) nu precis (7/2) så nu ska det bli träning av!

Resultatlista från König Ludwig Lauf, 50 km klassiskt, 2012.

Nästa helg blir det "Bli snabbare"-helg i Stockholm, med huvudfokus på min Ironman-satsning! Fram tills dess blir det vanlig träning och hur den ser ut kan ni följa här. De senaste veckorna har jag tränat c:a 7 timmar i veckan. Nu är det dags att öka på träningsdosen. Jag är så taggad på det här!

Välkommen åter!

En triathlet ser kyla som en utmaning...

All träning är bra träning, längdskidor ännu bättre... Står kvicksilvret på dryga -20 är det bara att gilla läget, klä på sig och njuta av underbara vyer... Tränas ska det ju göras! Är ju dock bara att erkänna, man kanske är bättre som is-man än som järn-man, jag vet inte? Kanske går att förädla på något sätt? Tips mottages gärna.

Bruksvallarna bjuder just nu på helt underbar natur, att vara på konferens är inte så dumt.... Har fått med mig Jennie och Axel upp och vi har det minst sagt riktigt bra.

Lite is i skägget är bara en njutning efter att ha klättrat uppför i 40 minuter på en sträckning som normalt tar 30 min allt på grund av snö som är sträv som sandpapper.

Gött är de!

// Ismannen

Orienteraren orienterar fel....

Team building är viktigt inom alla grupper. Därför bestämde GoTri att det var dags för lite härlig beach volleyball tisdagen den 31/1.

 

(Erik, Markus & Chrille kämpar i sanden)

Efter att hetsat hem för att kasta i mig en macka, banan och lite mjölk (kolhydrats laddning min specialitet) var det bara att sätta sig på cykeln för en äventyrs resa till kviberg. 35 minuter längs isbeklädda gator var Erik och Jag framme. Markus var redan ombytt, krattat i ordning banan och hängt upp sina löparkläder på tork i halva hallen. Strax därpå dök en nerkyld Chrille upp och till slut satte vi igång att spela, mycket likt bilden ovan. Ett problem vi hade sen tidigare var hur spelar vi beach på 5 pers. Detta löstes på följande sätt:

Det blev ganska tydligt för gruppen att Karls talanger inom orientering var på väg bort för att göra plats för nya kunskaper. Vi andra fyra njöt av lite Beach 2012 känsla.

Tills nästa gång
GoTri genom Jesper