Karls Ironman

18 augusti klarade jag helt tydligt att genomföra en Ironman! När jag ser den stora och fina medaljen, liggandes här i en hylla i min lägenhet i Basel, så ler jag brett. Medaljen är ett av de bästa sakliga minnet från Ironman Kalmar 2012. Jag slängde till och med alla mina tidigare medaljer, för så mycket mer betyder detta än allt tidigare. Målet, men även resan dit kommer jag minnas glatt för alltid! Min målsättning var att komma i mål, och dessutom gärna vara glad och nöjd efteråt. Nu har två veckor gått sen den stora dagen där i Kalmar och jag känner äntligen att jag kan summera ihop hur jag känner för det som jag åstadkommit på ett bra sätt. Här följer därför en lite resumé av mitt Ironman. Men vart ska jag börja? Det finns så många infallsvinklar.

(Min pappa säger dock ofta och gärna: "Det är resultat som räknas...", så vi tar ändå å börjar med det som på ett eller annat sätt intresserar flest av alla er alla "högpresterande" människor där ute...)

Sluttiden blev 11 timmar och 17 minuter (mitt resultat)

Simningen (3,86 km) gick kanonbra, så när som på en rejäl kallsup då det var som äckligast vatten med 200 meter kvar att crawla. Extra nöjd är jag med starten (öppnade hårt) och höll kursen bra till varje efterföljande boj. Fantastiskt med alla hejarop från publiken (inte minst våra fans!) vid varvning och målgång! Väl ombytt till cykel (180,2 km) så vart jag grymt taggad på att cykla ute på Öland. Så taggad att jag körde lite för fort där ute på den stora ön. Å när jag sen fått nya flaskor med sportdryck och annan energi från pappa vid langningen så tryckte jag på igen. Snittade 180 km på över 35 km/h, vilket är ganska snabbt. Löpningen (42,195 km) blev därför en lite mer plågsam historia då både stram/ömmande ryggmuskel, stadigt avtagande förmåga att ta till sig energi och allt svårare att hålla en bra löpstil till slut tvingade mig att sluta springa och istället gå. Jag lyckades ändå ta mig i kragen å kräma ur en spurt á la kramp överallt på kullerstenen in på torget och in under den där underbara måltribunen. "Karl, you are an Ironman" ropade speakern. "Gött", tänkte jag och pustade ut.

Jag kör om 3 till, av totalt 445 omkörningar(!) på cykeldelen, påhejad av mamma & syster.

Reflektion kring min sluttid

"Fan vilket nederlag...vilken misär...varför kan jag inte springa (snabbt)?", grubblade jag länge på under marathonbanan. Å det stämmer i mångt å mycket då jag nog egentligen hade kunnat springa både 15 eller till och med 30 minuter snabbare med lite "jävlaranama", å det kändes ju tråkigt att tvingas tappa massa platser, MEN så här i efterhand ser jag det ändå positivt. Jag hade inget tidsmål, jag hade inga prestationskrav utöver att jag banne mig skulle ta mig i mål (har brytit de två tidigare, och enda, marathonloppen jag försökt mig på, ht -11 i Köln och Frankfurt, p.g.a. sjukdom resp. löparknä). Å man får inte glömma att; "om om hade funnits hade kärringen stångat tjuren...". Segraren vann på strax över 8 timmar, men de är ju verkligen proffs. Jag var ju inget annat än en nyfiken nybörjare. Försök gärna slå min tid i ert första Ironman-race, men jag rekommenderar er starkt till att inte sätta upp något tidsmål. Nästa gång jag kör en Ironman ska jag hur som helst försöka undvika att få ryggproblem med 1 vecka kvar, jag ska träna betydligt mer marathon-löpning (vilket varit lite av en demon-betungande gren) och jag ska framförallt utnyttja att jag överhuvud taget har samlat på mig rutin från ett tidigare genomfört Ironman. Å en sak är säker: Sluttiden kunde bara ha blivit sämre om inte så mycket annat funkat så sjukt bra! Även det tar jag med mig som en stor dos rutin och tillfredsställelse.

Rachel lyckades föreviga mitt breda leende och en helhjärtad segergest direkt efter målgång.

Allt runtomkring på tävlingsdagen

Det är nästan så man blir rörd. Vi hade c:a 25 st fans som frenetiskt hejade och supportade oss under vårt Ironman i Kalmar. Men som man bäddar får man ligga. Teamet, från början bestående av oss 5 deltagare, expanderades rejält under tävlingshelgen då alla deltagare hade i snitt 5 st nära och kära som kom ner och hejade på oss på plats. Stämningen i Kalmar var magisk och till och med ute på vägarna längs Öland fanns det stora skaror med människor som hejade och höjde stämningen rejält för oss deltagare. Vädret var perfekt. Inte för varmt, inte för kallt. Lagom helt enkelt. Langningen efter 100 km cykling klaffade perfekt.

GoTri-fans i glänsande piké-tröjor. Tävlingen är i full gång ute i havet bakom...

Massor av tack

Det finns många jag vill tacka för att de bidragit till att jag uppnådde mitt mål. Först av allt vill jag självklart rikta det första tacket till Rachel. Förstår att du har lidit då jag gått all-in på denna satsning och extra tack för all rak och ärlig feedback gällande mycket av vad jag gjort och inte gjort under året som gått. Å alla matlådor du gjort, måste vara ett helvete när du stått och gjort 10 matlådor till mig och de tar slut på 3 dagar när jag tränade som mest. Tack-listan för de olika sakerna du gjort för mig älskling kan göras lång, men jag stannar här. Nästa tack blir istället till Erik, Markus, Jesper och Christian. Vilket lyckat team helt enkelt. Nästa tack går till min exjobbs-kollega; Linda Skogman, som inte bara lyckades stå ut med mig under hela vårterminen, utan även lyckades lära mig att sköta en 40 timmars arbetsvecka på bästa möjliga sätt och samarbeta fram vårt examensarbete som inte minst jag själv är grymt stolt över! Ett stort tack också till alla som på ett eller annat sätt sponsrat mig (mer eller mindre - ingen nämnd ingen glömd) och alla ni som stöttat och gratulerat till mitt genomförande! Över 200 fans på Facebook var ju riktigt skoj att ha som lite extra vind i ryggen! Sånt värmer och jag hoppas att min tacksamhet kan absorberas hos er alla i form av idrottslig inspiration.

Varje siffra räknas!

Karls Ironman i siffror

1 gigantiskt idrottsmål uppfyllt

2 veckor tog det att återhämta sig

3 discipliner att behärska i ett triathlon

4 nya Ironman-kollegor för livet funna

5 gånger gick jag på toaletten på löpdelen

6 sjukdagar totalt under hela det senaste året

7 dagar i veckan har jag tänkt på mitt Ironman

8 timmar vann segraren, Jan Raphael (GER) på

9 mil är Vasaloppet. En barnlek jämf. med Ironamn

10 st "liquids" tryckte jag glatt i mig under cyklingen
15 personer > gick föga förvånande på detta aprilskämt

35 km i timmen vart min snitthastighet på 180 km cykel

36 st. personer deltog i mitt cykelnördiga "GiroGbg" 2012

42 km löpning är förbannat jäkla överdrivet långt att springa

75 kr/natt/person betalade vi för vårt suveräna boende i Kalmar

226 km är totalsträckan för ett Ironman och det känns rejält efteråt

365 dagar pågick min vision: "från medelmåtta till järnman på ett år

458 träningstimmar genomfördes under året och jag har aldrig mått bättre

25 000 kronor(!) motsvarade ord. priset på all konsumerad Enervit under året

52 500 svenska kronor har investerat i Ironman-satsningen under året som gått

Om jag kommer göra det igen?

Nja, jag har inte planerat nått nytt Ironman-deltagande än och Kalmar nästa år är redan slutsålt, men om jag känner att det finns utrymme för att genomföra ett Ironman till så är jag inte den som är den. Jag har ju redan en magisk våtdräkt, grymt snabb landsvägscykel och ett par riktigt sköna löparskor som är bra sugna på att springa betydligt snabbare än sist. Under 10 timmar vore då ett självklart mål. Ett marathon under 3 timmar kanske vore ett bra delmål i så fall. Jag vet att flera av grabbarna i teamet är sugna på att göra fler Ironman och även om det kanske inte blir med just dessa sköna "Ironmen" så sker en framtida satsning högst sannolikt ihop med ett team eller åtminstone flera andra likasinnade som man kan träna och inspireras av på sin väg att nå målet.

Vad blir nästa avstickare i livet? När sker det? Att det kommer ske är självklart!

Epilog

Nu har jag rotat upp från Göteborg och istället flyttat till Basel, Schweiz, för ett framtida leverne. Det är, i flera avseenden, dags för mig att påbörja "ett nytt kapitel" i mitt liv. Miljöombyte motiverar många, inte minst mig själv, och dessutom övergår jag nu inom kort från att vara student till att förhoppningsvis ha ett spännande och utmanande arbete att sköta. Tack till alla som följt med på denna resa, inte minst via denna bloggen, där jag försökt att i mångt å mycket uppdatera med både det ena och det andra. Jag har haft ordspråket; "Syns man inte, så finns man inte" i bakhuvudet, vilket många av er kanske märkt. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst nu, men det kommer ju en morgondag och så vidare... Har ni frågor gällande nått som ni tror att jag kan svara på så är det bara att fråga på.

Hjärtliga hälsningar till er alla från en lycklig dalmas i ett framtids-motiverande Basel!

Karls pre-camp i Kalmar 2-3 augusti.

I lite drygt ett år har jag sett fram emot 18:e augusti och mitt deltagande i Ironman Kalmar 2012. Mycket pengar har investerats i min personliga satsning och jag har haft otroligt kul på träning runt om i världen. Men jag har inte så jättebra koll på banan i Kalmar, så jag fick en (tvångs)tanke..."jag åker självklart dit och kör igenom delarna av banan".

Tåg och hotell är bokat så nu ska jag bara lyckas flörta med den ombyggda cykeln på regionaltåget...

Nytt hjulpar + däck, sadel, styre + växling..skall nu testas över bl.a. 6 km bro och Alvaret!

Känslan i övrigt är stabil. Jag har en uppåtgående formkurva, träningen går bra, inga skador (främst tack vare bra stretching för löparknä och hamstring) och jag har en mycket bra och förstående coach (min fästmö). Den senaste tiden har det som ni kunde läsa i tidigare inlägg inhandlats en hel del prylar (uppdaterat inlägg för den nyfikne). Allt för att få en bättre resa till mål i Kalmar och även att njuta av i min fortsatta idrottskarriär.

Jag är orienterare så med utskrivna kartor ska jag relativt enkelt kunna genomföra denna form av linjeorientering som det blir nu under mitt pre-camp. Lite drygt 24 timmar har jag planerat in i mitt schema:

Torsdag

10:00 ankomst Kalmar

11:00 avrull cykel (del 1 av 2 = 106 km på Öland, karta)

15:00 incheckning på hotellet

15:00 byte till löpning (1 * 15 km varv, karta)

17:00 middag

20:00 läggdags

Fredag

05:45 avrull till växlingszon och sen prommenad till simstarten

06:00 start provsimning (karta)

07:00 start cykel (del 2 av 2 =74 km på fastlandet, karta)

09:15 frukostbuffé

10:15 teoretisk genomgång/summering av hela banan

12:00 hemresa till Gbg

(21:50 flyg till London, OS över helgen)

Jag är lite speciell som tar satsningen till den här nivån (som student), men jag gillar det jag gör och vill ofta inte riskera att jag inte vågade göra nått eller investera något önskvärt i min satsning. Dessutom har jag ju sommarlov utöver de sommarkurser jag studerar på distans, så tiden finns allt. Lever följaktligen mycket efter det kinesiska ordsspråket: "Den som inte vågar ta steget kan bli stående på en fot hela livet". Så; hey ho, let's go!

Vilken underbar jä-la prylsport (uppdaterad)

"Den 25:e smäller det..."

Ja, herre jä-lar vad det kostar att ligga på topp i triathlon. Tur då att vi inte har den ambitionen, utan initialt endast siktar på att genomföra detta mastodontprov. Därmed inte sagt att man klarar sig utan kostnader. Har hittills investerat närmare 40 000 kr i min Ironman-satsning under senaste året om man räknar med det jag kommer använda nu framöver. Har dock kommit över bra nya grejer till riktiga "second hand"-priser, bl.a. tack vare bra priser från internetbutiker utomlands. Totala budgeten för min Ironmansatsning ligger på dryga 50 000 kr. Vissa saker har jag köpt flera år tidigare och dessa räknas inte med i budgeten. Detta gäller t.ex. racercykeln som inhandlades redan 2008. Men mycket grejer blir det nu i år och finansieringen kommer från sparade, intjänade och lånade pengar. Här är en lista med en del av vad jag köpt hittills ifall någon av er vill kopiera delar av detta vilda idrotts-pryl investerande; 

(Tips: klicka på bilden för att komma till webbsida, tillverkare eller inköpsställe)

_______________________________________________ 


SIMNING
_______________________________________________

Aqua Sphere Racer Wetsuit: 2380 kr

 blueseventy simhanskar (träningsredskap): 250 kr

blueseventy Skull Cap (för framförallt kallt vatten): 270 kr

Aqua Sphere simglasögon: 180 kr

Öronproppar: 30 kr 

Simbyxor: 350 kr (kroppen får man ej på köpet)


 Orca simmössa: 50 kr

Maru dolme (träningsredskap): 100 kr

_______________________________________________ 


CYKEL
_______________________________________________



Landsvägscykel: 10 500 kr

Hjulpar, Shimano RS80 C50: 6350 kr

 Vision Trimax Carbon (tempostyre + bromsar): 2500 kr

Shimano Dura Ace 7900 (rörväxlar):850 kr


Cykelskor: 1300 kr 

 Shimano SPD SL Non Floating Cleats - 190 kr

ISM Adamo Prologue sadel: 1100 kr




Giro Atmos hjälm - 1100 kr

Tempohjälm (den röda): 1100 kr

 Energy-bar väska till cykeln: 180 kr

2XU Compression Tri Shorts + Long distance top: 1150 kr


_______________________________________________ 


LÖPNING
_______________________________________________

K Swiss Kwicky Blade-Light: 760 kr

Compressport US (Ultra Silicone) vadkompression - 460 kr

Garmin Forerunner 305 - 1350 kr



Vätskebälte: 250 kr

_______________________________________________ 

ÖVRIGT 
_______________________________________________


Anmälningsavgift: 4450 kr


"Bli-Snabbare"-helg 11-12 feb. Sthlm: 2995 kr

Träningskort på Fysiken (sportanläggning): 1700 kr

Halvårskort simhall + 2 vuxenkurser i crawl: 2700 kr

Vätternrundan (sen anmälan): 1900 kr

 Anmälningsavgift: 500 kr

 Pre-camp Kalmar: 1500 kr

 Enervit-produkter: 12000 kr

Tilläggas bör att det är värt varenda krona! Jag är så lycklig och nöjd över alla de investeringar jag gjort för ett bättre, roligare och energifullare liv. För det är ju faktiskt så att även om idrottande, hårdträning och tävlingar kräver en hel del energi, så ger den både energi och ett överväldigande välmående tillbaka!

En superhelg i huvudstaden

Först lite kuriosa:

"Orienterande Dalmas" - Av: Kart-bosse

Som ung och blivande "Dalmas" får man främst lära sig två saker under sin uppväxt. Det första är att kör man inte Vasaloppet varje år (från det året man fyller 19) så är man vek och det andra är att rikets huvudstad är fullt av stressiga fjollor som fastnat där (på den plats man själv bör undvika att besöka) och att området följaktligen istället skall benämnas "Fjollträsk".

Så här med lite distans till denna uppväxt, kan jag konstatera att jag borde kunna klassas som vek (avstod start i Vasaloppet 2009 & 2010 pga sjukdom och lathet) och dessutom besöker detta Fjollträsk med jämna mellanrum. Nu senast förra helgen. Visst trivs jag bättre i Göteborg på framsidan, men nån äkta Dalmas som benämner huvudstaden som Fjollträsk är jag då verkligen inte (längre)...

Å tur är väl det för jösses vilken underbar "Bli snabbare" (triathlon)-helg jag fick uppleva nu senaste helgen den 11-12 februari i Stockholm! Värt varenda krona (2995 st)...

Konceptet för helgen var avancerat, men ändå enkelt. Bli snabbare triathlet på en helg!

Med 21 timmar effektivt lärande om triathlon och allt som hör därtill kan jag nöjt konstatera att detta läger var värt varenda krona. Jag har inte bara lärt mig simma, cykla och springa snabbare, utan även fått betydligt mer kunskap om vad som kommer krävas av mig på min väg mot mitt stora mål: Att genomföra en Ironman i Kalmar den 18:e augusti. Fick även förståelse för vikten av att gilla det man gör. Vad jag nu ska försöka gilla är alltså att simma, cykla och springa långt och länge i en följd. Så enkelt är det.

Bli Snabbare-helgens ledare:

Pontus Lindberg, regerande svensk mästare på ironmandistans, inspiratör och seniorcoach på TriathlonCoachen.se

Pål Török, huvudtränare i Stockholm City Triathlon, cykelteknikutbildare och seniorcoach på TriathlonCoachen.se.

Mikael Rosén, tidigare framgångsrik simmare, numera lika framgångsrik simtränare för vuxna på alla nivåer.

Fredrik Zillén, professionell löptränare som på heltid utbildar både proffs och amatörer via SpringSnabbare.se.

Marika Török, instruktör inom gruppträning (Nia, Bodybalance & funktionell styrka) samt yogalärare (Viryayoga) och dipl. Massör.

Bernhard, triathlon-tränare.

Här kan ni få se lite bilder från helgen som gick:

Riktigt bra tränare: Bernhard, Marika, Pontus, Pål och Fredrik!

Snapshot från löpskolning (armhållning här) med Fredrik Zillén, enligt hans KALAS-metod!

Videoanalys av löpstilar före och efter KALAS-metoden

Pål Török - En frontfigur av organisatörerna/ledarna under helgen

Dags för rörlighetsträning med Marika på Sportlife i Hammarby

MAX-test 8 min landsvägscykel, analys av benens kraftfördelning

Riktigt rolig teknisk utrustning gör testet och analysen bättre...& roligare

Simträning på lördagen i självaste nationalarenan: Eriksdalsbadet

Glad C-M (deltagare) fick även han hamna på bild (hans kamera)

Anrika centralbadet i Stockholm, platsen för söndagens morgonpass

Mikael Rosén, vår eminenta simtränare under söndagspasset!

Mikael håller full koll på oss såväl under, vid som över vattenytan.

Regerande SM-mästaren Pontus Lindberg och jag själv *nöjd*

Till bra träning hör bra mat. Under helglägret fick vi riktigt god sådan!

Analysprogram till datorn för cykeltestet. Vill också ha en sån hemma.

"Svettdroppar på tränande kropp." Konstverk från fotografen C-M

Tack för alla fina bilder C-M från Järnpöjkarna.se

Så nu är det bara att hitta glädjen i långvarig träning och inte minst hitta glädjen i alla tre momenten. Som motivations-utvecklingskurvan visat sig hittills så ska det nog inte det bli så svårt. Frågan är nu snarare om jag fastnat för triathlon för längre tid (än vad jag från början trodde att jag skulle göra). Från början var tanken på att genomföra en Ironman redan i höst en fientlig tanke. Nu har det nog snarare blivit så att jag älskar min fiende. Otroligt hur man kan ändra åsikt när man ger nånting en ärlig chans!

Stretchövning mot löparknä

Under helgen fick jag också nya fakta gällande min långvariga knäskada som jag dragits med sedan jag avbröt mitt andra maratonförsök i Frankfurt i början av november. Trolig diagnos efter det att flera experter passat på att undersöka mig i helgen är nu snarare ”löparknä”. Botemedlet är helt vanlig stretch (som Malin Ewerlöf visar här till höger) och lite andra övningar. Otroligt skönt att följderna av denna åkomma nu gick från en eventuell operation av trasig menisk till att lösas med upprepande triggerpunktsmassage med hjälp av t.ex. en tennisboll (under låret, liggandes på sidan).

Ytterligare en positiv uppdatering är att jag nu även lagt till intensitetsnivån på mina genomförda träningar som jag kontinuerligt för träningsdagbok över på Funbeat.se. På så sätt kan jag lättare analysera om jag kör eller kört för hårt i vissa perioder. Som det var fram tills för någon vecka sen så har jag under de senaste månaderna kört lite för mycket hårda pass och inte riktigt låtit kroppen få ”vila ut” ordentligt. Nu hade jag förvisso tur och kroppen har klarat av den intensiva och effektiva träningsdosen, men risken finns ju alltid att man kör för hårt då man även successivt ökar på träningsmängden.

Efter helgens alla bravader kan jag sammanfatta min aktuella triathlet-status så här:

• Jag kan springa fort, men om jag lär mig KALAS-metoden kan det gå betydligt snabbare.
• Jag är stark i "cykelbenen", stabil i överkroppen när jag sitter på cykeln och snittar på 380W på 8 minuters MAX-test, men mitt rundtramp kan förbättras samt styrkan i vänsterbenet.
• Jag simmar likt ett W. Följaktligen har jag mycket att räta ut där..
• Min rörlighet benen är helt okej, men musklerna på överkroppen, och då främst skuldrorna, är väldigt stela! Här krävs det förbättring!

Stort tack till alla ledare och deltagare för en underbart lyckad helg!

Länkar:

Erbjudandet jag nappade på.

Programmet för helgen

Arrangörsklubben

Min träning (med träningsform, övningar, intensitet, tid, kommentarer m.m.) från "Bli snabbare"-helgen

På söndag nästa helg (den 4:e mars) står jag på startlinjen på Vasaloppet för 8:e gången och denna gången med startnummer: 3789. Tack vare en underbar helg i Stockholm kommer jag nu mer vältränad och motiverad än någonsin. Men först blir det start i seedningsloppet Skinnarloppet. Det ska för en gångs skull bli riktigt kul att åka ett seedningslopp, även om det väntas 0 grader snöfall, vilket självklart oroar då det gäller vallningen. Jag ska försöka så gott jag kan.

Skinnarloppet är en skidtävling i 45 km klassisk distans.

Gött i alla fall att man är den sportnörden man är. För träning är sannerligen genvägen till lycka!