Lägesrapport från Karl

Ironman är nu drygt 1 månad bort. Samtidigt som man längtar lite, så växer sig en liten stress fram i och med att allt inte går som en dans på rosor likt i våras. I KM nu senast fick jag inte till det som jag ville, men samtidigt är det ju inte nu jag ska vara "i form" och känslan efter det arrangemanget var ändå tillfredsställande. Hur står det då till med mig? Ja, för er som undrar kommer här en liten lägesrapport.

Semitendinosus kan göra ont. Jag vet.

Just nu är jag ganska långt ifrån den storform jag var i under maj månad, men lyckligtvis blev jag ganska snabbt av med en omgång hals-sjukdom som jag åkte på efter Vätternrundan. Sjukdom är ju en sak, men även skador är ju nånting som kan drabba en idrottare. I helgen har det varit lite "min tur" och jag har tvingats hålla mig i gymmet. Hade planerat att både springa Varbergsloppet (10 km) i lördags och sen köra ett mastodontpass idag (2 km simning, 7 mil cykel till Gbg och sen 32 km löpning), men jag har en ömmande muskel på ett litet olämpligt ställe (ur konditionsidrottssynpunkt). Närmare bestämt kring den så viktiga hamstringmuskulaturen (övre delen av baksida lår). Smärtan gör sig påmind mest hela tiden så valet att ställa in den planerade träningen var enkel. Istället blev det spa och rehab för hela slanten. Å på tal om slanten så la jag precis en betydande sådan på nya hjul. Fick grymt välkomnande, service och pris uppe hos cykelbutiken, Evalds MTB (som även säljer för landsvägscyklar), som redan innan, och något överraskande, hade bäst pris på marknaden på just det jag önskade.

Nya racer-hjulen åkte på direkt. En liten skönhetsförvandling i en cyklists ögon.

Vidare har jag redan köpt ett riktigt tempostyre och inom kort hoppas jag kunna komma upp på sadeln och testa de nya grejerna.Just nu är dock den största segern att jag inte sprang 10 km-loppet igår. När formen är på uppåtgående vill man gärna träna på som en superman. Nu får jag helt enkelt rehab-träna några dagar och hoppas kunna träna på igen om några dagar. I dagarna ska jag koncentrera mig på rehab (har redan hittat bra artiklar/lärdomar om mitt problem...t.ex.; länk1, länk2, länk3), jobba ikapp i mina sommarstudier, få lite mer koll på några grejer inför flytten till Basel (21 augusti) och självklart fortsätta må bra i övrigt. Att få helheten att fungera nu och inte må dåligt av något runtomkring är A och O just nu. Vi är anmälda (se M25-29 klassens anmälda här) och nu börjar supporter-teamet kring Club GoTri utkristalliseras. Har fått klartecken från min fästmö, mina föräldrar och min goa syster att de alla vill heja och supporta i Kalmar. Gött det, för Ironman Kalmar 2012 blir ingen barnlek. Det blir legendariskt!