Felvallat gav mersmak!

Har precis vaknat upp efter 13 timmars sömn och zippar just i detta nu på en gigantisk återhämtningsdryck. Känns som jag verklignen behöver den efter den fysiskt tuffa långhelgen som nu passerat. Långhelgen inleddes med ett ihopp i StafettVasan med 4 goa seglare från GKSS, men den stora händelsen var ju så klart min comeback i Vasaloppsspåret (efter de två senaste åren i TV-soffan). Jag lyckades hålla mig frisk och kry trots dessa föregående influensatider och drömgränsen, 5 timmar, spräcktes äntligen efter 7 tidigare försök.

Tjuvstartade alltså åretsVvasaloppshelg med StafettVasan! Åkte med Team Ramirent GKSS och vårt slutreslutat (26:a) vart verkligen inte så illa pinkat av c:a 1250 startande lag. Själv tryckte jag på rejält och hade en snittpuls på långt över 175. Gött det, men ångrade mig lite efteråt då jag hade riktigt ont de långa ryggmusklerna, men som man säger; smakar det så kostar det. Extra kul var också att vår laginsats bidrog till att vi kom under 4 timmar och 30 minuter, vilket måste vara otroligt starkt av oss fem (ej skidåkare). Summa summarum är ändå att det är grymt kul med individuella grenar i lagform. Det bådar gott inför vår Ironman med GoTri!

Goa gubbar till lagkompisar i TEAM Ramirent GKSS; Peter, Niclas, John & Per

Kul sen att de flesta imponeras av mitt resultat i Vasaloppet (1168:a), speciellt när man själv är aningen missnöjd, även så här i efterhand. Jag är inte missnöjd på min egen fysiska insats, utan istället på vallningen. Varför kan inte bara alla köra på exakt samma skidor?? Det var ju ett rekordsnabbt år och då hade det varit kul att åka optimalt fort. Vad var det då som hände? Jo, jag vallade nog på papperet helt okej fäste, men visste inte att det skulle slitas bort så fort om jag åkte aggressivt. Jag gjorde nämligen två misstag ganska tidigt i loppet. Dels gick jag ut och stakade på den lite hårdare "manchestersnön" mellan spåren (likt Daniel Tynell tydligen gjorde...men med endast glid under skidorna), som tyvärr ganska snabbt slet bort fästvallan redan i Mångsbodarna. Vidare var kallglidet (HF80) helt rätt i c:a 30 km, men sen var det inte alls lika bra de resterande 60 kilometerna till Mora... Som ni hör och kanske förstår är även detta en charmant prylsport.

I Vasaloppet behöver man aldrig känna sig ensam. Mäktigt med 15 000 personer på skidor samtidigt!

Nåja, ja e inte bitter. De ä inte så att ja inte unnar de dä fjollorna med pullvervalla att kunna hoppstaka ifrån mäj på andra halvan av de längsta långdistansloppet. Ja mena, de har ju säkert tränat vallning i jobbat in stålarna i flera år.

I stilstudie tidigt i loppet.

Skämt å sido, jag är självklart glad att jag stakade in under 5 timmar, lägger nu skidorna på hyllan 8-9 månader och sätter redan nu upp "topp 500" som mål nästa år. Man mår ju så otroligt bra av att vara vältränad! Nu satsar jag vidare mot Ironman i augusti, lite orientering då och då, och ett allmänt gött leverne! Nu härnäst på idrottssidan väntar uppstart och tjuvträning inför åter-uppstartade GiroGbg! Det kommer bli riktigt stort och kul!

Länkar:
Resultat från Vasaloppet 2012 för GoTri-deltagarna: 

Erik Staxäng (4:32:06), Karl Tiselius (4:53:52) & Jesper Hassel (4:56:05)

GiroGbg: facebook.com/groups/girogbg & girogbg.blogspot.com